lördag 2 september 2017

VALLFODER TILL OLIKA DJURKATEGORIER

VALLFODER TILL OLIKA DJURKATEGORIER
OCH VALLENS BETYDELSE SOM FODER

Betande kor

Vallfoder, dvs. klöver, lusern, och örter av olika slag inblandat i våra gräsdominerade odlingsmarker är det i särklass vanligaste fodret som odlas i Sverige.

Slåttervall och bete omfattar tillsammans 53 % av vår jordbruksmark. I figur 1 ser man att en stor del av övrig mark också utgörs av foderodling. Man kan konstatera att djuren har stor betydelse för det svenska lantbruket och det öppna landskapet.

På ca hälften av Sveriges jordbruksmark odlas vall och ca 75 % av jordbruksmarken används till foderodling (SCB, 2013). Sverige är inte exceptionellt i detta avseende. Globalt odlas foder på 70 % av all jordbruksmark varav hälften är vall. Man räknar med att 60 % av all biomassa som odlas konsumeras av djur. 

Häst på naturbete

De djur som framförallt äter foder från vall i Sverige är de idisslande mjölkkorna, kvigorna, dikorna, köttdjuren, fåren och getterna samt de icke idisslande gräsätarna, hästarna.
 De senare står för en betydande del av konsumtionen. Uppskattningar gör gällande att Sveriges 362 700 hästar konsumerar ca 1 ha var av slåtter och betesvall (Müller, 2013), vilket motsvarar ca 25 % av all sådan areal.


Även om vallfoder är det vanligaste och mest betydelsefulla fodermedlet till våra idisslare och hästar så är det dock inte oersättligt. På många andra platser på jorden producerar man både mjölk och kött med andra fiberkällor som basföda. Majsensilage och helsädesensilage är mycket vanligt.
 Även foderstater baserade på restprodukter från sockertillverkning praktiseras med framgång på många håll. Det är emellertid ofrånkomligt att vallen utgör den naturliga basen där våra gräsätare under evolutionens gång har anpassat sig till lite olika nischer.

De idisslande djuren har specialiserat sig på gräs och örter som är relativt lättsmält. Det de tar hjälp av bakterier och andra mikroorganismer i vommen för att smälta och utnyttja både energi och protein ur växterna på ett sätt som de enkelmagade gräsätarna inte är lika bra på.


Getter 

Ju mindre idisslaren är desto mer specialiserad på lättsmält foder tycks den vara. Får och getter betar mer selektivt än kor och sorterar ut och äter det mest lättsmälta.


Zebror och idisslare

Det klassiska exemplet är att se hur olika växtätare klarar sig under torrtiden på den torra savannen där gräset har passerat alla utvecklingsstadier och är nästan som gräsfröhalm, så kallat standing hay. Tamboskapen och de vilda idisslarna magrar av och har svårt att överleva torrperioden trots att gräset står högt och tätt.

Zebror däremot, som är hästdjur och inte idisslare, lever på samma foder och är feta och välmående hela torrsäsongen på savannen. Det grova förvedade gräset stoppar upp i idisslarnas vom och måste idisslas flera gånger och innan det passerar vommen kan inte djuret äta mer.

Hästdjur som endast har tillgång till grovt förvedat gräs med låg smältbarhet (och därmed lågt energivärde) kompenserar detta med att istället äta mer.
De kan visserligen ta ut mindre energi från varje kg gräs än vad idisslaren kan, men de kan äta obegränsad mängd medan idisslaren svälter samtidigt som hon står upp till knäna i foder.

Exemplet är en tydlig illustration till att hästens nisch är att kunna leva på grovt foder med låg smältbarhet och idisslaren har utvecklats för att äta ett mer lättsmält foder. 


ANPASSA KVALITETEN TILL DJURET

Vallfoder

Vi kan använda kunskapen om olika djurarters behov och möjlighet att utnyttja olika kvaliteter av vallfoder. Även inom djurart kan vi styra olika kvaliteter av vallfoder till olika djurkategorier. Det starkaste styrmedlet vi har för att variera vallfodrets kvalitet, framför allt när det gäller fiberns smältbarhet, är skördetidpunkten där en senare skörd medför ett mer svårsmält foder med lägre energivärde och proteinhalt.

Olika gräsarter och val av baljväxter ger möjlighet att påverka hastigheten med vilken fibersmältbarheten sjunker medan kvävegödsling av gräset eller ökande baljväxtandel kan öka proteinhalten.


Gotlandsruss

Djur med hög förmåga till foderintag och samtidigt lågt behov av energiintag bör ges vallfoder som är sent skördat.

Det ger den trefaldiga fördelen att:
1) inte ge feta djur,
2) djuren kan utfodras med fri tilldelning och det
3) är vanligen det billigaste fodret att producera.

Det är därför givet att till djur som i princip bara har underhållbehov, t.ex. hästar som inte tävlar eller arbetar och lågdräktiga di- och mjölkkor, lämpar sig ett sent skördat vallfoder med låg smältbarhet.

Till mjölkkor under en stor del av medel- och låglaktation, till kvigor och stutar samt till icke digivande tackor lämpar sig ett vallfoder med medelhög smältbarhet. Till de högmjölkande korna och till lamm och köttdjur med hög tillväxt passar ett tidigt skördat vallfoder med hög smältbarhet, högt energivärde och hög proteinhalt bäst.

Dessa riktlinjer är väl kända och allmänt accepterade.



R. Spörndly SLU, Institutionen för husdjurens utfodring och vård, Uppsala Korrespondens: rolf.sporndly@slu.se

Det du läser här är bara ett mycket kort utdrag ur "Vallkonferens 2014".




HÄSTEN EN HERBIVORES

HÄSTEN KATEGORISERAS SOM HERBIVORES VILKET VISAR 
ATT DESS NÄRINGSBEHOV UTGÖRS AV VÄXTKÄLLOR

Kotten och Majsan, foto Stephanie Sundgren

Ett av många sätt att kategorisera djur är baserat på deras kost och matsmältningsfysiologi.
Carnivores äter kött, frugivores äter frukt, omnivores äter en mängd olika födoämnen från både djur- och växtkällor. 

Hästar kategoriseras som herbivores men är inte idisslare. Det här är en klassificering som inkluderar andra arter som kaniner och elefanter. De icke idisslande herbivores näringsbehov utgörs av växtkällor, varav majoriteten består av fibrösa växter som gräs.

Grovfoder, som gräs, innehåller varierande mängder av både lösliga kolhydrater och olösliga kolhydrater. Enskilda djurarter har olika förmågor att smälta dessa kolhydrater - till exempel kan monogastriska (enmagade) arter lätt smälta lösliga kolhydrater, men har en mycket begränsad förmåga att smälta olösliga kolhydrater, medan idisslande arter (som nötkreatur och får) kan smälta och överleva mycket bra på extremt fibrösa ämnen som cellulosa, halm, majskolvar etc.
För att smälta de olösliga kolhydraterna från en diet på fiberrikt grovfoder har hästar (och andra icke-idisslare herbivores) utvecklat en mag-tarmkanal där den del av tarmen som kallas cecum (blindtarmen) kraftigt förstorats.Grovtarm (inklusive cecum är hos hästen 7,2-8,4 meter lång med en kapacitet på 130-138 liter.

För att smälta de olösliga kolhydraterna från en diet på fiberrikt grovfoder har hästar (och andra icke-idisslare herbivores) utvecklat en mag-tarmkanal där den del av tarmen som kallas cecum (blindtarmen) kraftigt förstorats.
Matsmältningen börjar redan i munnen där fodret tas in och mals ner av tänderna. Fodret blandas med saliv och med matsmältningsvätskor i magen och flyter sedan in i tunntarmen. I tunntarmen absorberas de flesta lösliga kolhydraterna, tillsammans med mineraler, vitaminer, fetter och proteiner. Djur som använder växternas cellulosa som näringskälla har nästan alltid mikroorganismer till hjälp vid nedbrytningen av cellulosan. Det handlar inte bara om bakterier, utan också om protister (tidigare kallade protozoer eller encelliga djur). Cellulosan bryts ned med hjälp av enzymer som kallas cellulaser.

Hästarna har, genom århundraden, utvecklat symbiotiska förhållanden med hundratals olika arter av mikroorganismer som i sin tur producerar enzymer som kan bryta dessa speciella bindningar och därmed göra maten tillgänglig för både mikroorganismerna och värddjuret. Mikroorganismerna ger sina värddjur många fler nyttigheter, bland annat bildar bakterierna aminosyror som är essentiella för hästen vilket löser aminosyrabekymmer.



EN HÄLSOSAM ELLER OHÄLSOSAM POPULATION




Ser vi på hästen är den symbiotiska mikrobiella population inte alltid stabil men för de flesta hästar som inte utsätts för kraftig stress och för arten onormal utfodring är det oftast inte ett problem att behålla en relativt hälsosam och stabil mikrobiell population.
Det finns saker som orsakar variationer i den interna miljön, såsom temperaturförändringar, pH, dehydrering, substrattillgänglighet eller behandling med antibiotika, andra läkemedel eller kemikalier. Allt detta kan påverka eller till och med förstöra mikroorganismernas populationer. Förändringar i populationen påverkar matsmältningseffektiviteten och i värsta fall kan stora delar av populationen förstöras.

Hästar som genomgår drastiska förändringar från en ytterlighet till en annan, tävlingshästar som transporteras, blir dehydrerade, är nervösa kan genomgå förändringar i matsmältningen som tillfälligt kan göra miljön i cecum mindre idealisk som jäsningskammare. Som ett resultat kan en minskning av, eller till och med hela mikropopulationer förintas. Vissa av arterna påverkas också mycket mer än andra.


HÄR ÄR ETT EXEMPEL PÅ HUR ETT FODERBYTE 
KAN ORSAKA PROBLEM I TARMENS POPULATION

En naturprodukt och ett fabrikstillverkat kraftfoder

Låt oss säga att hästen normalt utfodras med 0,5 kg kraftfoder per tillfälle och mikroorganismerna har anpassat sig och stabiliserats till den mängden. Så förändras utfodringen plötsligt med ett byte av kraftfoder. Även samma mängd av det nya kraftfodret orsakar störning i tarmfloran. Ger man också en större mängd kraftfoder innebär det att tunntarmen inte har enzymer nog att bryta ner den stora mängden vilket innebär att det kommer osmält stärkelse till cecum. 
Vissa arter i mikrobernas populationer, som t ex lactobakteriernas population växer till sig av denna typ av förändringar i utfodringen. När de sätter igång att smälta kraftfodret utsöndrar de flyktiga fett- och mjölksyror (därav namnet lactobakterier) i cecum och ut i nästa del av grovtarmen. Den här typen av bakterier förökar sig mycket snabbt och mer mjölksyra bildas och så sjunker tarmens pH och ytterligare populationer börjar dö ut som inte tål det sura pH värdet.
Så nu händer flera saker samtidigt, det är en obalanserad mikropiell population och den totala populationen är "upprörd". Vissa arter, som Clostridierna dör och då släpper de ut ett ämne som kallas endotoxin (gift från insidan). Tarmslemhinnan försöker absorbera och metabolisera toxinet men på grund av giftigheten skadas i stället slemhinnan av toxinet och kan orsaka kolik och tarminflammation. Endotoxinet absorberas nu ut i blodströmmen och orsakar en massa symptom som t ex fång, mugg/rasp, klåda/eksem, ökad känslighet för parasiter (som gillar orent blod) och muskelpåverkan med olika typer av hältor som följd. Allt det här händer enbart genom att det skapats kaos i den mikrobiella populationen.



PROBIOTIKA

Probiotika Equifilier 1 kg

Det är i det här läget som man behöver stärka upp tarmsystemet och rädda mikropopulationen från att ytterligare gå "bärsärk". Probiotika (betyder för liv) innehåller några av de vänliga arterna som normalt finns i tarmkanalen och som nu är störda och stressade. Att behandla med probiotika är att påverka populationen positivt för att behålla maximal matsmältningseffektivitet. Det är viktigt att hålla mikropopulationen på en så normal nivå som möjligt. Man kan med jämna mellanrum fylla på med goda bakterier för att undvika att allt för stora förändringar sker, vilket då minskar effektiviteten och orsakar sjukdomssymptom.
Man kan tänka på att vid varje foderbyte understödja bakteriefloran för att inte orsaka hästen lidande.


Forskning
Det finns forskning där man gett unga växande hästar probiotika och sett att förekomsten av ortopediska svagheter minskade betydligt. Man har sett att mikroorganismerna frisätter enzymer som ökar utnyttjandet av fosfor som i sin tur gynnar kvaliteten på att utveckla skelettet.
Genom undersökningen fann man också att hos fölston som fodrades med probiotika ökade fetthalten i mjölken så de föl som drack mjölken växte fortare och var välväxta, större och tyngre vid 12 - 18 månaders ålder. Vidare såg man att en stor grupp hästar som hade en kontinuerlig arbetsbelastning ökade i vikt utan att fodergivan ökades, detta enbart av att hästarna fodrades med probiotika. Man vet genom annan forskning att hästar med störningar i matsmältningsorganen ofta är tunna.


FÖR GOD MAG- OCH TARMHÄLSA HOS HÄSTEN

Gastrofor, Colofor och Equifilier förpackade i 1 kg. Gastrofor och Colofor finns även i 4 kg.
Så är jag igång igen med mitt tjat om foder.
Men det är inte meningen att ni skall få känslan av att det enda jag har att förmedla är att allt är farligt att fodra hästarna med. Min tanke är egentligen att göra det enkelt för er, att ni inte skall krångla till det i onödan. 
Om man gav hästen biologiskt anpassat foder, skötte odlingarna, betena och naturgödslade så skulle det förmodligen inte behövas en massa olika fodertillskott. Om det lilla jag säger är förvirrande så skall ni nog bara titta på hästen och lära er känna efter hur den mår, lära er hur ett bra foder skall se ut och lukta, en uppmärksam ägare vet direkt om något fattas sin häst.
Själv läser och läser jag och försöker uppdatera mig och vill förmedla vad jag tycker kan vara av intresse. Jag vill också göra er uppmärksam på att det som jag läser och skriver om är ju ur min synvinkel sett, men jag försöker sätta min in i andras synvinklar också eftersom det kanske kan lära mig något nytt.


OMODERN ?!


Grottmålning från Chauvetgrottan i södra Frankrike daterad omkring 31 000 f. Kr.

Man säger att jag är omodern men jag tror inte hästarna för omkring 31 000 år sedan hade överlevt till dags dato om den "moderna" typen av utfodring hade uppfunnits då för jag upplever att vi gör hästarna sjukare och sjukare. Jag måste säga att den "moderna utfodringen" gör mig mer och mer övertygad om att något måste vara helt galet med den, så än är jag är ohjälpligt omodern.

Att vi rekommenderar havre är av den anledningen att den är lättast för hästen att metabolisera, det är en naturprodukt, växer inte i någon fabrik och den är inte upphettat så den kan kanske klassas som omodern.
Såvitt jag kan förstå ser hästen likadan ut invändigt som för 31 000 f. Kr. och som den alltid har gjort, samma typ av matsmältning som är inställd och utvecklad sedan evolutionen.

 Läs även


Källa: Susan Garlinghouse, Lunds Universitet



onsdag 2 augusti 2017

PÄLSFÄLLNING OCH PÄLSSÄTTNING

PÄLSFÄLLNING OCH PÄLSSÄTTNING

INGET ÄR NYTT UNDER SOLEN,

DET HÄR HÄNDER VARJE VÅR OCH HÖST...


Vanja och Kotten i vinterskrud

Som så många andra pälsdjur så bär hästarna runt på sin egen klimatanläggning. Dom sätter lång tjock vinterpäls som skydd mot kyla och fäller det extra isolerlagret på våren.
Det är så att hästen har tre sorters päls. Sommarpälsen fäller ut på hösten och vid rykt så ser man att det sitter mycket korta strån i borsten under sensommar och tidig höst.
När hästen förbereder sig för den kalla årstiden så har den två olika typer av vinterpäls. En består av ett kort tjockt "ulligt" lager och den andra typen av päls är lång och fluffig. När den är längre och reser sig är det för att det skall bildas små luftutrymmen mellan håren, detta för att skapa ett isolerande lager mot kylan.
Underhåren är mest synlig när hästen börjar fälla av den långa pälsen på våren och den pälsen är i regel ullig och har en mörkare nyans än på den långa överpälsen. Så fäller hästen även underpälsen och blir slank och blank i en ny fin sommarpäls. Många hästar brukar ändra färg efter säsong och några hästar är alltid ljusare på vintern än på sommaren.
Det är en komplex blandning av hormoner, miljö och näringsfaktorer som utlöser pälssättning och pälsfällning. Längre dagar stimulerar hästen att fälla vinterpälsen och kortare dagsljus stimulerar den till att sätta vinterpäls.
Sommarpälsen börjar växa under vinterpälsen väldigt tidigt på våren, långt före innan hästen ens har börjat fälla.


VINTERPÄLSEN BÖRJAR VÄXA TIDIGT PÅ HÖSTEN

Vanja och Kotten i sina sommarkostymer

Vinterpälsen börjar växa när dagarna bli kortare på sensommaren och man märker inte förändringen förrän på senhösten.
Sommarpälsen släpper inte förrän det har varit några riktigt kalla nätter. En tidig höststorm med kyla, regn och några frysnätter speedar upp hastigheten på den växande vinterpälsen och fällningen av den korta sommarpälsen. Om däremot hösten har milt väder så har hästen så klart sin sommarpäls kvar längre.
Hormoner spelar en stor roll också, en hingst har oftare en slätare och blankare hårrem än en valack på våren och har även en slätare päls längre in på hösten. 


HORMONELL OBALANS


Internetbils, häst med PPID

Sköldkörtelobalans kan också påverka pälsväxten. Vissa hästar med hormonell obalans fäller inte sin vinterpäls förrän sent på våren och vissa fäller inte alls och måste klippas för att inte fara illa i det varma vädret.
Ett ganska vanligt problem hos äldre hästar är att de inte fäller vinterpälsen.  Ganska troligt har de hästarna en dysfunktion i hypofysen, ibland orsakad av en tumör. Tillståndet kallas Cushing's Disease eller PPID. Tillståndet kan också kan vara ett resultat av överdriven produktion av binjurehormoner. Förutom att störa pälsfällning påverkar dessa hormoner också kroppens användning av elektrolyter och glukos. Hästen har då mer socker i sitt blod än vad som är normalt och kan även då lida av viktförlust och mindre motståndskraft mot infektioner. Det är vanligast att äldre hästar, omkring 20-30 års ålder drabbas av Cushing's.


EN FRISK HÄST


Vårruset

En frisk häst som får en balanserad utfodring av grovfoder fäller fortare på våren än en undernärd häst gör. Hår är uppbyggt av protein så hästen behöver tillräckligt med protein i fodret för att sätta en frisk hårrem.
En häst som är kraftigt infekterad av parasiter,  som unghästar kan vara, har ofta en matt hårrem eller är sen i fällning på våren på grund av att parasiterna "rånar" hästen på de behövda näringsämnen. Brister på koppar, selen, kisel och vissa vitaminer som biotin orsakar även det en matt och livlös hårrem och orsakar ett långsamt säsongsbyte.

Vissa hästar utfodras med vegetabiliskt olja i kraftfodret dagligen för att få en blankare päls. Hästen behöver inte mycket fett i sin dagliga utfodring men den vegetabiliska oljan kan stimulera fram lite mer sekretion från hårsäckarnas fettkörtlar. En välfödd häst med en balanserad utfodring behöver ingen extra olja.


PÄLSoHOV

1,8 kg 

Tillskott kan vara till hjälp naturligtvis om en häst har blivit låg på näringsämnen och då kan de göra en märkbar skillnad speciellt om hästen varit undernärd eller sjuk. Men det bästa sättet för att hästen skall fälla normalt och ändå ha en skinande päls är att ge näringsrikt grovfoder som är rikare på protein under denna period och man får inte glömma vikten av rykta den oftare.


MOTION

Det är lika viktigt för de mindre raserna att motioneras

 Att bli ordentligt ryktad, motion, ljus och värme understödjer en snabbare pälsfällning. Motionera hästen varm och lite svettig en varm vårdag då kommer hästen att fälla sin långa vinterpäls snabbare. När hästen får svettas så drar kroppen slutsatsen att det är dags att göra sig av med vinterpälsen. Att sätta på hästen täcken hämmar förstås vinterpälsens växt men kan också orsaka en för tidig pälsfällning på våren eftersom det gör hästen varmare.



SAMMA MÖNSTER

De flesta hästar följer samma mönster år efter år

Kraftig fällning är ganska vanligt hos hästar men för hästägaren kan det skapa oro att se en häst som går fullständigt "naken" varje vår innan hans sommarpäls växer ut ordentligt. Ofta sätter man då in en massa preparat för att påskynda förloppet, vilket i många fall kan skapa mer problem än de gör nytta. Det kan kannas lika frustrerande att se en häst som fortfarande är ulligt i början av sommaren och man kan uppleva att något är fel fast det kanske är helt naturligt för just den hästen, att det är hans pälsfällnings- pälssättningsmönster.

Den nakna looken av fällning verkar vara mest vanlig de år när vintern slutar tvärt och övergår i sommar direkt utan någon gradvis omställning till varmare temperatur. En omsorgsfull ryktning för att stimulera cirkulationen i underhuden stimulerar hårväxten och är väldigt nyttig för hästens välmående.


PÄLSVÅRD ÄR NYCKELN TILL EN FRISK PÄLS

Bra borstar för pälsvård är viktigt

När hästen fäller så skrubbar han sig gärna mot staketet och träden samt rullar sig ofta. Hästarna njuter även av att bli kliad och ryktad. Om hästen tränas och svettas så kliar det av naturliga skäl ännu mer och den blir ännu ivrigare att skrubba av sig vinterpälsen.

Men om det verkar klia mer än vanligt på hästen, eller den har överdriven mjällbildning eller fet päls kan det signalera problem som till exempel löss eller någon hudsjukdom. Kolla hästens hud och päls ordentligt.

I de områden där vårvädret är regnigt och fuktigt är det lätt att hästen får svamp och bakterieangrepp. Kombinationen av fukt, smuts och döda hår kan göra det till en idealmiljö för regnskollor eller andra sjukdomar.

Du kan påskynda hårfällningsprocessen och minska riskerna för sjukdomar genom en daglig genomgående ryktning, för att avlägsna allt dött hår samt även ge hästen en kroppsmassage som hjälper till att hålla en bra cirkulation och understödja en frisk hud vilket också stimulerar fettkörtlarna. 


Kotten, en riktig skogsmulle som har en rejäl vinterpäls



tisdag 18 juli 2017

SPANNMÅL TILL HÄST - ÄR DET BRA?

SPANNMÅL TILL HÄST - ÄR DET BRA DET?



HAVRE, KORN, VETE, RÅG, RÅGVETE, MAJS O RIS INGÅR I SPANNMÅLSFAMILJEN
De spannmål som odlas i Sverige är korn, havre, vete, råg och rågvete. Vete och råg är framförallt avsedda som livsmedel till människor. All säd innehåller mer eller mindre stärkelse. Det är ju ofta tal om att spannmål är skadligt att utfodra hästen med på grund av stärkelseinnehållet. Men är all spannmål lika eller är någon spannmålsprodukt bättre. Vi får titta på vad spannmål är och innehåller för att förstå om och hur det orsakar störningar i hästens matsmältning.

VAD ÄR STÄRKELSE
Stärkelse skapas av de gröna växternas fotosyntes då vatten, koldioxid och solljus omvandlas till energi (glukos) och syrgas. För att kunna lagra sitt överskott av energi omvandlar växterna glukos till stärkelse vilket då utgör en näringsreserv för den växande plantan.
Glukosenheterna i stärkelsemolekyler kan vara bundna till varandra på olika sätt vilket ger upphov till två olika huvudtyper av stärkelse; amylopektin som är en mycket stor och grenad molekyl och amylos som är en mindre och rak molekyl.
Eftersom strukturen på stärkelsen är olika i olika spannmålsslag har de också olika egenskaper och smältbarhet. Till exempel så är den säd som innehåller mest amylopektin lättare nedbrytbart i tunntarmen eftersom enzymet amylas kan bearbeta det. Den säd som innehåller mest amylos bryts inte lika lätt ner av enzymet, det är mer resistent och den stärkelsen går till grovtarmen där det skall tas omhand av tarmfloran.
Det finns stärkelser som nästan bara består antingen amylos eller av amylopektin. Det finns också alla varianter mellan dessa ytterligheter och beroende på fördelningen får stärkelsen olika egenskaper.

SVÄLLNINGSEGENSKAPER
Stärkelsen består av granulat och cirka 1/3 av granulatens vikt består av vatten. På grund av hårdheten i granulaten så är stärkelsen olöslig i kallt vatten. När man hettar upp stärkelsen förklistras den, sväller, när den tar upp vatten. Man säger att stärkelsen blir till gelé och för vete är starttemperaturen 56-61 grader C och majs 58-63 graden C. Förtjockningen är beroende på temperatur och upphettningstid. Genom detta förfarande blir säden med hårda kärnor mer lättsmält. När man tillverkar hästfoder låter man den kokta säden torka och stelna.

RESISTENT STÄRKELSE
Resistent stärkelse bryts ner först i grovtarmen. Baljväxter, potatis, halm, kli och lignin räknas som resistent stärkelse.

MODIFIERAD STÄRKELSE
Det finns även en konstgjord stärkelse, så kallad modifierad stärkelse, förädlad stärkelse eller specialstärkelse vilket är stärkelser som på kemisk, fysikalisk eller enzymatisk väg har getts speciella egenskaper för att klara olika typer av tillverkningsprocesser, lagringsbetingelser eller liknande.



De sädesslag som jag kommer att beröra är framför allt korn, havre, majs och ris eftersom de är de mest använda i kraftfoderblandningar till häst. 


HAVRE


I havre med 87 % ts är stärkelse 340 g/kg ts

Havre har ett relativt lågt stärkelseinnehåll och anses därför vara ett bra kraftfoder till hästar. Havre innehåller betaglukan, en sorts fibrer som är bildar geler i vattenlösning, det gör näringsupptaget långsammare och förhindrar snabb stegring av blodsockret. Betaglukanet sitter närmast under skalet på sädeskornet men också till en viss del i hela det stärkelserika endospermet som omsluter groddanlaget.
Hel havre har ett bra tuggmotstånd och kan dessutom tuggas av hästen utan att behöva bearbetas först. Kärnan innehåller även en bra blandning av fibrer, fett, stärkelse och protein. Till skillnad från de andra spannmålen innehåller havren mer fett och fibrer. Havrens stärkelse har hög tunntarmssmältbarhet. Proteinet i havren har också den en hög kvalitet dvs. en bra balans på aminosyrorna.
Havre innehåller relativt mycket fosfor och mindre kalcium. Det är därför positivt med analys på både grov- och kraftfodret för att se hur balansen ser ut.
Vid utfodring med hel havre ligger rekommendationen på max 0,4 kg eller 200 gram stärkelse per 100 kg kroppsvikt och utfodringstillfälle.
Havre skiljer sig på flera sätt från andra spannmål genom att den har en mycket låg glutenhalt. Det gluten som finns i havre innehåller inte den potentiellt skadliga formen av gluten som finns i vete.

I Sverige och Finland växer den bästa havren i världen.


KORN


I korn med 87 % ts är stärkelsen 620 g/kg ts

Korn har en tyngre och hårdare kärna med ett högre innehåll av stärkelse men mindre innehåll av fett jämfört med havre. Kornet har även en lägre proteinkvalitet och betaglukanerna är generellt lägre än hos havre. Stärkelsen i kornet spjälkas till viss del av enzymerna i tarmen. Ungefär en tredjedel av stärkelsen passerar direkt till grovtarmen där den sedan spjälkas av mikrober. Därför bör korn tillvänjas successivt så att mikrofloran hinner anpassa sig. En snabb ökning av korngivan kan leda till en störd tarmflora.
Maxgivan per utfodring av korn rekommenderas till högst 1 kg korn per 500 kilo häst. Till högpresterande hästar som kräver mer än 1 kilo per 100 kilo levande vikt bör inte kraftfodret bestå av enbart korn.


VETE, RÅG OCH RÅGVETE
 

Vete kan användas som fodermedel till häst men det är väldigt stärkelserikt och innehåller 644 g/kg ts och för att undvika störningar i grovtarmen bör man öka givan långsamt.
Vete är framodlat och förädlat för att främst användas som brödsäd. Kärnorna är små och hårda vilket gör att de måste, upphettas, malas eller krossas innan utfodring.
Det vanligaste är att man inom hästsport använder kvarnbipordukter (vetekli, vetegroddar och vetefodermjöl) i utfodringen. Vete är lyseinfattigt (aminosyra) och bör därför inte ges till växande unghästar.
I de industritillverkade pelleterade kraftfodren används vetefodermjöl som bindemedel tillsammans med någon stärkelsesirap för att hålla ihop produkten. I samband med pelleteringen hettas foderblandningen upp till minst 80 grader – temperaturer som innebär en ”säkerhetsspärr” mot t ex salmonellabakterier. 

Från SLU säger man så här: "Vetefodermjöl är mycket finfördelat vilket kan bidra till störningar i mag- och tarmkanalen
Ett forskarlag i Nederländerna har börjat undersöka om även hästar kan reagera på gluten. De spekulerar i om hästar med inflammatorisk tarmsjukdom skulle kunna vara glutenintoleranta då symtomen (viktminskning, återkommande kolik, lös avföring, nedstämdhet, ödem och glanslös hårrem) liknar de hos människor med celiaki. Under senare år har veterinärerna på hästkliniken på Utrechts universitet sett en ökning av inflammation i tarmen hos elithästar och då framför allt dressyrhästar (70 procent av fallen).

OBS
Upphettat vetegluten börjar bli farligt vid 100 grader då proteinet, sockret och fettet börjar klumpa ihop sig och blir då inflammationsverkande. Vid 130 grader bildas det akrylamid och vid 170-180 grader kommer det till heterocykliska carcinogena aminer.

Att ge råg som kraftfoder (det vill säga rågkärnan) kan orsaka problem för en del hästar, till exempel hudutslag och svullna ben. Råg är dessutom inte lika smakligt för djur som de övriga spannmålen är. Stärkelseinnehållet är ca 600 g/kg ts.

Hybriden Rågvete är ett relativt nytt sädesslag som har ökat markant vilket man tillskriver en ihärdig växtförädling som börjar ge resultat. Hybriden har blivit vanligare som djurfoder på senare år. Innehållet av lysin är något lägre i rågvete än för korn och havre men något högre i jämförelse med vete och råg. Rågvete är det som innehåller mest stärkelse, 675 g stärkelse/kg ts. 


MAJS


I majs är stärkelseinnehållet 720 g/kg ts

Majs odlas inte i några större mängder till kärnmognad i Sverige och är därför till största delen ett importerat fodermedel och ingår också mycket ofta i olika importerade foderblandningar. Av den majs som odlas ensileras hela plantan.
Majs karakteriseras alltså av mycket högt stärkelseinnehåll, lågt protein- och lågt lysininnehåll.
I USA fodras det mycket med majs, även till unghästar och ges då i kombination med Lusern på grund av att den innehåller så små mängder protein.
En annan biprodukt i fodersammanhang är majsglutenmjöl som har högre proteinhalt än sojamjöl. Det vanligaste är att man kokar, valsar eller poppar majs.
Efter det att majs är poppat och förvandlad till popcorn eller valsad till cornflakes skall den ha en ökad smältbarhet av stärkelse och det skall vara bättre för hästen anser man.

Själv ser jag ingen fördel med att fodra med importerad majs i stället för att fodra med svensk odlad havre. Majs tillhör också en av de mest genmodifierade grödorna i världen.


RIS


I riskli är stärkelsen 78 g/kg

Det är skalet från ris, riskli, man använder till hästfoder. Det finns omkring 20 olika arter och tusentals olika sorter av ris. Vissa sorter odlas på åkermark och kallas för bergris, och vissa sorter odlas på vattendränkt mark och kallas sumpris.

Riskli innehåller lite protein, mycket fett och resistent stärkelse, därav det låga stärkelsevärdet. Resistent stärkelse höjer inte blodsockret som majs gör, men den här typen av stärkelse bryts inte ner i tunntarmen utan går oavkortad till grovtarmen och kan där ställa till stor oreda i grovtarmens bakterieflora.

Riskli innehåller mycket fett och i foderstaten orsakar det försämrad prestationsförmåga hos högpresterande hästar och ytterligare besvär i matsmältningen eftersom hästens normala födoämnen inte är feta. En annan sak som kan verka oroande är den höga mängden av fettsyran omega 6 och som är inflammationsframkallande.
Det finns även ett ämne i riskli som heter gamma oryzanol som har en steroid funktion och som gör att riskli klassas som doping i vissa EU länder.

Som med all säd får man vara uppmärksam på mikroorganismer i form av mögel, det har förekommit förhöjda aflatoxinvärden i viss importerad ris.
Risbaserade produkter innehåller också betydande mängder oorganisk arsenik och av den orsaken borde det inte användas som djurfoder. Arsenik som intas med foder verkar i kroppen genom att blockera de enzymer som används för cellernas kraftförsörjning vilket leder till att kapillärerna i tarmslemhinnan förlamas med buksmärtor som följd.

Finns det då någon bra orsak till att fodra hästar med risskal? Nej, jag kan inte hitta någon!


KAN HÄSTEN FÅ FÖR MYCKET STÄRKELSE? JA DET KAN DEN!



I naturen äter inte hästen mycket stärkelse utan är anpassad till en fiberrik och stärkelsefattig diet. I grovfodret, gräset, finns fibrer och sockerarter. När hästen fodras med spannmål ges enbart gräsets frö (kärnan) vilket kan orsaka störningar i tarmarna genom att det, vid stor spannmålsutfodring, inte hinner med att bryta ner och spjälka stärkelsen. Kraftfoder ska inte ges i onödan utan bara till hästar som inte får i sig energin via grovfodret. Grovfodret är viktigare än kraftfodret och grovfoder ges alltid före kraftfoder.

För att hästen skall kunna bryta ner stärkelse används enzymet amylas som finns i tunntarmen men hästar har inte så stor produktion av just det enzymet beroende på att den är just grovfoderätare.

Mängden stärkelse skiljer sig mycket mellan de olika spannmålen; Havre innehåller ca 340 g-, Korn ca 550 g-, Rågvete 675 g- och Majs ca 720 g/kg ts.
Det är på grund av dessa skillnader som havre kan utfodras obehandlad men att det alltid rekommenderas att korn och majs behandlas (t.ex. värmebehandling eller förgroning, enbart krossning hjälper inte) innan utfodring så stärkelsen blir mer nedbrytbar för hästen.

Det som händer med den kokta spannmålen är att enzymerna inaktiveras vid temperaturer över 40° C. Så den ”råkostdiet” som ar biologiskt naturligt för hästen innehåller enzymer som ar nödvändiga för att smälta maten eftersom de frigör vitaminer, mineraler och aminosyror, de är borta ur den kokta maten.

Fibrer jäses till största delen i grovtarmen medan stärkelse bryts ner till största delen i tunntarmen Om hästen utfodras med stora mängder koncentrat kan det medföra smärtsamma skador i tarmarna med kolik och fång som följd. Hästar som utfodrats med stora mängder stärkelse har visat en ökad mängd sjukdomsframkallande bakterier i tarmen som i sin tur orsakar försurning som orsakar inflammationsprocesser vilket i sin tur orsakar en kaskad av olika sjukdomssymptom..


RÄTT GROVFODER TILL RÄTT HÄST VID RÄTT TILLFÄLLE




Ett riktvärde för ett bra grovfoder oavsett sort är en sockerhalt på runt 10 %, eller mindre. Grässorter som vildhästar äter ligger i genomsnitt på 9-12 % visade en undersökning som gjorts i USA.
Olika hästkategorier har naturligtvis olika näringsbehov och kravet på näringsinnehåll i grovfodret beror på vilken häst det är avsett för.



Om man vill "bränna ut" sin duktiga tävlingshäst fort så ger man mycket av ovanstående stärkelserika kraftfoder, eller ännu hellre koncentrera det i kokt form med en massa stärkelsesirap från det "industriella köket" och så minskar man grovfodergivan. 
En riktigt stark häst kan klara det ett par år men de flesta dukar under efter en säsong. Har dom ett avelsvärde så går dom till aveln, har dom någorlunda tur kan dom bli någons ridhäst annars blir det slakt om dom inte ramlar ihop och dör på tävlingsbanan först.



UPPDATERING AV MATSMÄLTNINGSORGANEN


MAGEN


Magens körtlar producerar magsaft tjugofyra timmar om dygnet som en del i matsmältningsprocessen - även när hästen inte äter. Om hästen utfodras med för
koncentrerat foder fyller den sitt näringsbehov fortare än den är ”programmerad” att göra. Det beror att hästar i vilt tillstånd betar 16-18 timmar per dygn och deras födoämnen är magra. Hästens mage är relativt liten och rymmer mellan 8 - 15 liter.

Hästens saliv innehåller bikarbonat vilket neutraliserar magsyran när hästen äter. När hästen slutat äta sjunker pH värdet igen. Om hästen inte äter under ett dygn sjunker pH värdet ner till 1,6. Om hästen har fri tillgång till hö under dygnets 24 timmar ligger pH värdet på 3,1. Fodret stannar i magen mellan 1-6 timmar. Hö stannar några få timmar innan det går till grovtarmen för att jäsa. Pellets, mysli och säd stannar i magen cirka 6 timmar.

I hela hästens mage har man funnit bakterier av bland annat Lactobaciller av olika arter och streptokocker närvarande i den sekretionsfria delen av magsäcken.


TUNNTARMEN


Passagehastigheten genom tunntarmen är snabb och en del av födan kan nå blindtarmen redan efter 45 minuter
I tunntarmen höjs pH-värdet med hjälp av bukspott och galla. Här tas näring upp genom spjälkning. Hästar har ganska låg grad av enzymet amylas som bryter ner stärkelse. Det gör att man måste vara försiktig med att ge för mycket stärkelserikt foder på en gång, det som inte hinner brytas ner fortsätter till grovtarmen och stör processen där.

Ur tunntarmsinnehållet hos hästen har man funnit en bakterieflora som mest domineras av laktobaciller, enterobakterier, enterokocker, streptokocker samt laktatutnyttjande bakterier.
Till skillnad från magsäcken där laktobaciller är mest framträdande är streptokocker den mest vanliga bakteriegruppen i tunntarmen och det kan vara relaterat till det neutrala pH i tunntarmen vilket gynnar streptokockers tillväxt.



LEVERN

Mage, pankreas och lever


Levern behöver få lite extra utrymme här eftersom den har en så speciell funktion i matsmältningen. Organet är ett av kroppens största och upptar omkring 1,5 % av hästens vikt. Den ligger i bukhålans främre del innanför revbenen och till höger om mittlinjen direkt under diafragman.

Den används i matsmältningen för att utsöndra galla som i sin tur behövs för att finfördela fetterna. Samtidigt är levern en del av utsöndringsapparaten genom att den renar allt blod från tarmen samtidigt som den omvandlar energi från födoämnena. Levern fungerar också som en lagringsplats för näringsämnen. Levern har intimt samarbete med immunförsvaret samt har faktorer som påverkar blodkoagulationen.

Levern har stor kapacitet vilket gör att den fungerar till en viss punkt även när den är belastad. Leverstörning innebär också att många vitaminer och mineraler inte kan absorberas och en vanlig brist är zink.

Det är många som inte vet vilka symptom som kan uppstå vid leverbelastning och här är några
Levern har inte några nerver kopplade till sig och är alltså okänslig för smärta. Däremot kan den ge ett obehagligt tryck under revbensbågen på höger sida och hästen kan då reagera när jorden dras åt eller blir stelare på höger sida av kroppen. Hästen kan också få gallor.


Ett annat vanligt symptom är trötthet. Många tror att deras hästar är lata eller man säger att den inte orkar. En häst med belastad lever blir trött, ouppmärksam och får beteendeförändringar då giftiga nedbrytningsprodukter passerar blod/hjärnbarriären och hamnat i hjärnan – hos människor kallas det ”leverförvirring”.

Försämrad aptit och avmagring kan man se vid kroniska leverskador och en plötslig viktminskning kan hos hästar riskera att utlösa fettlever

Gul- eller brunfärgning av ögonvitorna kan uppstå när leverfunktionen är nedsatt, det leder till minskad förmågan att återabsorbera gallsyror vilket då följer med det cirkulerande blodet och kan då även orsaka gulsot.

Känslighet för solljus, överkänslighet i huden med olika hudåkommor som följd, ögoninflammation, neuralgi som kan visa sig som balansstörningar och huvudvärk som kan visa sig genom att hästen vill trycka huvudet mot väggen.

Förhöjda leverenzymvärden visar sig vid intag av mykotoxiner (mögel), mask, antibiotika och kortisonbehandling.

Njursvikt kan ibland ses som en allvarlig komplikation i vissa fall av akut leversjukdom.

Eftersom levern har en mycket stor kapacitet så behöver inte fettlever påverka allmäntillståndet nämnvärt till att börja med. Om den störning som gett fettlever inte åtgärdas kommer fettlevern övergå till att bli en skrumplever och leverns funktion försämras då kraftigt. 

OBS, så här säger Cecilia Lönnell, leg. vet.
"Viktigt att tänka på: Om du valt att anlita en alternativbehandlare av något slag som då skulle hävda att hästen har leverproblem, så ska det omedelbart följas upp av en veterinär som kan avfärda eller bekräfta den misstanken. Att försena en veterinärbehandling är ett brott mot djurskyddslagen". 

Min kommentar till det är att levern har, i många fall, redan fått ohjälpliga skador innan man då ser det på ett blodprov eller biopsi hos veterinären När det väl visar sig vid klinikbesök och provtagning hos veterinär har det i regel gått så långt att hästen fått fettlever och livet inte går att rädda.


Jag kan i alla fall säga så mycket som att Mariatistel - Silybium marianum - har en leverskyddande effekt genom att underlätta för återbildning av leverceller.


GROVTARMEN
Grovtarmen (med blindtarmen (jäsningskammaren, som är den grova delen)) med anus längst ut till höger

Hästens mag- och tarmkanal är full av mikrober som effektivt jäser de näringskomponenter från de stora fibermängder som finns i hästens naturliga diet. Antalet mikrober är ofattbart högt, en droppe tarminnehåll från hästen kan potentiellt innehålla en miljard bakterier.

Mikroberna är mycket viktiga för hästens näringsupptag. Med rätt utfodring och en balans i det mikrobiella ekosystemet kan man förebygga utfodringsrelaterade sjukdomar. Om det uppstår feljäsning på grund av att stärkelse läcker ut från tunntarmen till grovtarmen så kan populationen av de mjölksyraproducerande stammarna växa i antal och orsaka att grovtarmen blir en trivsam miljö för de patogena bakteriestammarna. Genom det så påverkas tarmens pH i sur riktning, ett normalt pH i hästen tarm är 6,5.

Tarmstudier på häst har visat att när man gav hästen stora kraftfodergivor i form av pellets har pH värdet sjunkit ända ner till 5,9. Hur tolerant hästen är för förändringar i pH-värdet innan problemen börjar kan vara mycket individuellt.
Man har sett att när hästar fodrats med bara tidigt skördat gräs har pH i tjocktarmen varierat mellan 6,7 – 6,9 och koncentrationen av mjölksyra i tarmen var under detektionsgränsen. Alltså, tidigt skördat gräs med högt sockerinnehåll innebär ingen försurning eller försämring av tarmmiljön, tvärtom! Sammanfattningsvis har socker från grovfoder och stärkelse från kraftfoder inte samma påverkan på miljön i tarmen. Stärkelserika kraftfoder ger en försämrad tarmmiljö efter utfodring vilket sockerrikt gräs inte gör.
Man bör även ha i åtanke att tarmfloran varierar mellan årstider och olika grovfoder. 


VAD KAN MAN SJÄLV GÖRA FÖR ATT UNDERSTÖDJA VID EN OBALANS


Det första som bör göras om hästen har utvecklat mag- och tarmstörningar är att fodra hästen med biologisk anpassad rå föda. Det betyder friskt rent vatten, bete och torrt hö.
Om hästen behöver ett kraftfodertillskott när den blivit frisk och skall jobbas hårt så ger man hel havre, till att börja med i små givor.

För att understödja ett snabbare tillfrisknande så kan ge hästen en kur med Gastrofor, Colofor och Equifilier, då har man täckt upp hela matsmältningskanalen.

Produkterna används till en kur som pågår 125 dagar till en häst. Med rätt utfodring borde hästen vara kurerad då. Priset för denna kur är ca 16 kr/dag till en häst.

Vi rekommenderar alltid Minesyl som en bas för att understödja hästens naturliga upptag av vitaminer och mineraler.
Minesyl kan man ge året runt eftersom den fungerar som en katalysator i ämnesomsättningen.



EN STUDIE OM NÄRINGSINNEHÅLLET I POPPAT VETE OCH MAJS





Alla bilder kan förstoras om du klickar på dem. Studien går också att öppna i ett nytt fönster för att få bra storlek på texten.

Länkar 
Minesyl

Källa: Lyckeby Starch AB, Idétidskriften C, SLU, Råvarumarknaden, Kurera, Battilana et al (2001). ”Mechanism of action”. Eur J of Clin Nutr 55 (327). Hälsoeffekter av GM majs En litteraturstudie av hälsoeffekter hos NK603, ett GM majs med tolerans mot glyfosat Erika Hellström, Allt om vetenskap, Livsmedelsverket, Planck och Rundgren. Jansson, 2001. Professor Stig Bingmark, Safergrass, Karolinska Universitetssjukhuset
.